Jag trodde det var vi

Jag trodde att det var vi.. För festen av våra liv. Ja jag trodde att vi hade det bra att vi inte behövde umgås varje dag. Men jag vet inte. Det känns som vi glider ifrån varandra.
Varför ska jag kämpa för oss om jag märker att det inte är från båda håll?? Varför är det alltid jag som ska komma varför är det alltid jag som hör av mig och mer eller mindre tvingar mig på hos dig??? Det känns som det i all fall.
Vad har jag gjort eller inte gjort??
Du har stöttat mig i många saker. Men nu är du inte vid min sida du finns i te där på samma sätt so. Innan. Vad hände??
Vart tog min. Bästa vän vägen????
Du har ju gjort massa saker men inget som jag visste om....