Sol Semester och åter sol

1 vecka, 1 hel jävla vecka har jag lyckats att ha semester. ännu kliar det inte i kroppen efter att jobba! 
Jo nu ljög jag allt ytterst lite grann.
 
Från att ha haft regn o typ 15 grader sen midsommar till att ha 25 grader och blå himmel. Det borde vara förbjudet att vädret kan variera så mycket beroende på vart i Sverige man befinner sig.
 
men nu ska vi hitta på mer innan vi ska återvända hem!!!!

Snart börjar min semester

Snart börjar den. På måndag går jag på semester!!!!
 
Inget planerat mer än några dagar i Västervik på campingen. Glo på Digiloo och bara vara. Ja det är typ det enda som jag har planerat. Ska försöka jaga rätt på Josefin med och ge oss och vara spontana så det ryker om det.
Jag ska göra det och vi ska åka till konstiga skyltar och skratta. 
Sen kommer vi på fler saker under vägen garanterat. Men sponatana ska vi vara har jag bestämt. Allt innan slutet på vecka 30.
Sen är det planerat igen och sen är det sista veckan på semetsern.
 
Tiden går så jäkla fort bara. Men inget är planerat mer än att jag ska jobba på min spontana sida och den ska jag jobba ihop med Josefin. Det har jag BESTÄMT oavsett vad hon tycker
 
 
 
Men hon gillar det,, det vet jag att hon gör.
 

En fundering som man ibland kan ha

Tankarna finns hela tiden, det är som att dom aldrig slutar att dyka upp. Det spelar ju ingen roll vilken tid på dygnet heller.
Ibland är det djupa tankar och ibland är det lite mer sponatana saker man tänker på.
Jag är ju en väldigt spontan person, men vad hände med det?
Jag har legat av mig när det handlar om spontant, jag känner inte att jag kan vara det fullt ut. Men det är väl kanske så när man har familj? Man kanske inte kan vara det? Eller man kanske inte ALLS ska vara det?
 
Jag vill ha tillbaka det, jag vill kunna ge mig ut eller bara göra det första jag komemr på utan att behöva ha med eller fråga övriga. Varför kan man inte göra sådant längre?
 
 
 
Jag känner att jag måste göra en ändring. För vad gör jag egentligen? Ingenting...... Det är ju det som är problemet jag gör ingenting och det gör mig så less. Jag vill göra mina saker och jag vill göra endel ihop med Adam och endel vill jag göra med min sambo.
Men jag vill kunna göra saker SJÄLV oftast för det är sådan jag är. Beroende av mina vänner som är som jag.
 
Ska jag behöva ge upp det bara för att jag har familj?

Man kanske ska börja

Ibland brukar det slå mig att man kanske ska börja med att skriva någon form av dagbok.
Det behöver inte alltid handla om tankar och funderingar, det kan ju också bara vara om hur dagen har vart.
Allt är ju så digitaliserat nuförtiden så det kunde ju ha vart kul och ha det om typ 50 år. Tänk att kunna gå tillbaka och bläddra bland sidor där man skrivit själv.
 
Jag tänker då att man har någon snyggare anteckningsbok av någon form. Med hårda pärmar. Kanske med skinn som omslag eller något annat. Något som ser lite bättre ut och som man kan köpa flera av för att det ska gå i samma stuk så länge som möjligt.
 
 
 
Det har slagit några gånger att man skulle ha det. men det blir ju aldrig av. Måste ha diciplin på det i början så man kommer in i det och kan skriva lite varje dag så att det kommer in i rutiner.
 
Jag ska genast börja googla på det och se om man kan hitta några snygga anteckningböcker att använda sig av.